Jag har som några vet haft borelia. Borelia får man från en fästning, de e att fästingen biter en o då KAN det hända att man får borelia. Jag hade en fästing när jag var liten, hade den i nacken.. då var mina föräldrar inte hemma och de var bara med syster o hennes kompis hemma. vi fick tyvärr bara bort kroppen men huvudet satt kvar, usch..

Efter det har vi inte tänkt på det så seriöst, inte alls faktiskt. Men jag har haft de ganska tufft i skolan med vissa ämnen. Engelskan är ett av dom som jag hade extra svårt med. Fick inte bra betyg på prov, jag kan fortfarande inte prata inför klass på engelska men hemma går de som en sång.  

Jag fick faktiskt inte godkänt i engelskan de sista två åren på mellanstadiet alltså 5:an och 6:an. Men jag har verkligen kämpat för att jag inte skall få dåliga betyg. I högstadiet tog jag mer seriöst. Men då hösten i 7:an fick jag en fästning under örat den var liten så de gick bra att få bort den. Men då fick jag förmodligen borelia av den lilla jäveln. Efter allt de växte min örsnibb o blev bara större o större o jag kände mig sämre o sämre, sämre betyg o var väldigt tröt. Men jag kämpade emot o var i skolan så mycket jag klarade. Jag var hemma en hel del då med men jag gick iaf i skolan. Jag var väldigt trött, jag hade inte värdens bästa pluggtid då. Jag ville bara ta alla mappar o slänga i soptunnan o bara gå o lägga mig. Kände att jag inte orkade ingenting med skolan o göra. 

Vi gick och kollade örat o vi undrade vad det var för något, vi fick svar att det var förfrysningsskada. Då sa dom att vi skulle skydda det så gott vi kunde. Vi köpte pannband, salvor o allt men svullnaden gick inte ned. Efter jag fick denna svullnad i örat har jag ALDRIG vågat haft toffs. Och jag döljde de så mycket jag kunde så ingen skulle märka de. Men de gjorde dom säkert. Det visste inte jag. Men eftersom svullnade inte gått ned på ca lite mindre än ett halvår gick vi tillbaka o kollade men då sa en annan läkare att det var förfrysningsskada. Men då den kvällen googlade min mamma på datorn o faktiskt såg på en sida att det stod "Typisk diagnos för borelia är en röd örsnibb" Dagen efter  ringde mamma ned o sa de o då sa läkaren att när vi gick sen efter de så tänkte hon på om de inte skulle vara borelia. Åh, varför sa du inte de då? Så då hade vi fått diagnosen på borelia o fick direkt pencelin o svullnaden gick ned på bara några dagar. Och vi såg verkligen skillnaden. Jag kämpade lika mycket i skolan men fortfarande lika trött o hängig. Tror jag gjort sönder minst 2 iPhone 4 under den tiden eftersom borelian påverkar nervsystemet o så då kan det vara så att man kan tappa saker o så att man nästan inte har koll på vad man håller. 

Skolan pågick o var fortfarande lika trött o så dålig på att plugga både hemma och i skolan. Sen kom skolavslutningen, sommaren 2013. ÄNTLIGEN! halva lovet konfimerade jag mig o egentligen hela sommaren var jag i stallet. Åkte ut o badade o allt sånt. Var med underbara kompisar o allt den sommaren var crazy. Jag mådde verkligen super då. Inget som var jobbigt vad jag minns nu iaf. 

Sen kom skolstarten o jag började 8:an. Ny klass o allt var ganska nytt. Kändes bra att börja igen. Träffa alla kompisar igen o ha kul. Alla ämnen gick väll bra. Innan 8:an fick jag faktiskt godkänt i alla ämnen viken jag inte fått första treminen i 7:an. I 8:an var de nya tag o skulle bli godkänd, men eftersom jag blivit godkänd trodde vi inte att jag skulle behöva gå på förstärkt engelska o svenska vilket dom pratat mycket om första treminen o frågade flera gånger om jag ville byta franskan till det men det ville jag inte. Jag hade inge kompisar i den gruppen för hade alla i franskan, eller dom jag var med. Men när de kom till utvecklingsamtalet sa dom att jag inte hade några val så jag var tvungen att ha förstärk engelska o svenska fast jag fick godkänt i både ENGELSKA OCH SVENSKA! Fattar inte varför jag skall ha de då? Efter utvecklingsamtalet förändrades hela min syn på skolan o jag såg plötsligt alla krav i skolan o 8:an. Jag kunde inte se skolan possetiv längre. Utan kändes inte bra att komma tillbaka igen. Och efter det har jag inte gått på någon lektion första treminen i 8:an. Jag var deppig, mådde inte bra, var trött o huvudverk! 

Såklart fick jag inte gå till varken stall eller vara med kompisar av  in familj. Då dom tyckte jag skulle gå till skolan för det var skolan som var viktigast. Men efter vi gått till många hjälper o om jag skall vara helt ärlig nu så har vi haft hjälp av BUP. Jag har inte riktigt vågat sagt de för jag tycker de varit pinsamt så jag har sagt till kompisar som undrat att jag skall på möte om skolan, skall på möte på sjukhuset då alla möten var på sjukhuset i stan. Och eftersom jag sagt att jag skall på möte på sjukhuset o att jag skall på en skolsak så har det blivit fel då dom jag sagt de till är vänner o allt blev bara fel. Men jag försökte förklara. Tillslut gick de bra men jag var osäker på att ifall som trodde på de. 

Efter vi varit på många möten så säger dom att de e bra att jag inte bara e hemma utan jag för göra vad jag vill. Jag får gå till stallet, jag får va med kompisar o allt. Bara för att jag inte är i skolan betyder det inte att jag inte får göra annat. Vadå skall jag vara inne i mitt rum o ruttna då hade ni tänkt? Många i min klass tyckte de var konstigt att jag inte var i skolan för om jag inte gick i skolan fick jag inte göra ngt annat. Det är tufft att behöva bråka med mina bästa vänner på grund av detta skit. Men det som dom inte förstod var att allt eller de mesta dom gjorde i skolan gjorde jag hemma. Jag försökte hänga med så gott jag kunde. Men det var också svårt. Att inte riktigt få någon förklaring på det vi skulle göra. Jag har haft det 3 gånger så tuffare än vad alla ni andra haft. Jag har haft Borelia då den påverkar nervsystemet o jag har varit 7 gånger så tröttare än vad ni varit jag är 110% säker på det. Jag har aldrig haft någon förklaring på alla läxor. Så alla ni förstår nog inte hur jag kämpat igenom detta. 

Jullovet kom sedan. Julen var super o i december fick jag äntligen ha min älskade häst på helfoder. Vilket jag tjatat om så sjukt länge. Detta gjorde mig gladare o hela julen var verkligen superbra. Jag hade en superfin häst o en underbar familj som stöttade mig.

Skolan började och jag hade bestämt mig att nu skall jag bara gå. Punkt. Första dagen gick bra. Jag gick till skolan var där två lektioner o kom hem o sen var med på dom två sista lektionerna. Och jag var så stolt över mig. Att jag gått i skolan o på lektioner som jag inte gjort i över 2 månader. Men sen kom det tillbaka till det vanlige igen. Inga lektioner. Bara upp varje dag till skolan, ta en runda o hämta läxor. Det som ingen visste om var att jag var i skolan ungefär varje dag o hämtade läxor. Jag var inte bara hemma o hade tråkigt som säker de mesta av er trodde. Jag har gått på några halva lektioner nu men jag kämpar fortfarande. 

För ca nån vecka sen åkte vi till Näl för att kolla om jag fortfarande har kvar borelia o så men det kan dom inte veta. men för att veta det måste man ta prover i ryggen. Och det värsta jag vet är att ta sprutor. Känns som om jag skall spy när jag bara tänker på det. Så vi får se hur de blir med det om jag skall ta det eller inte. 

Nu har precis sportlovet börjat o det känns bra. Detta lovet kommer bli super. När skolan börjar är det tema-vecka o alla går på föreläsningar varje dag i en vecka. Sen efter den veckan är allt som vanligt. Och då skall jag börja gå som vanligt har jag bestämt mig för o peppat mig också. 

Här har ni alla sett hur jag mått o haft de under detta halvåret, hur jag känt mig o jag har aldrig berättat såhär mycket som jag gjort nu till någon. Detta är verkligen ett läsvärt inlägg för alla er som trott mycket om mig nu under detta halvår. Tro vad ni vill jag bryr mig inte men de är detta som är sanningen.